Vasagatan breder ut sig framför mig. Klockan är 17:16. Trötta, utmattade och bittra systrar väller ut från alla stans gömda vrån och hörn. För att inte glömma alla kalla, stressade, hungriga och frusna bröder. Jag biter ihop och vägrar vara en i mängden.
Men jag behöver något starkt. Något starkt eller något kallt.
Scandic Central Station möter min blick och jag gör en snabb U-sväng i hörnet av Kungsbron och Vasagatan. Den unga mannen bakom baren häller upp ett glas rött framför mig medan jag placerar väskan under barstolen. Jag låter tankarna hänga tomma. Lägger mobilen på ljudlöst och låter händerna vila på bordet.
Jag iakttar flödet av mina syskon utanför fönstret. Det har varit en lång dag, en tuff dag.
Klockan slår 18:03 och jag drar scarfen tätare kring halsen. Det är friheten som räknas, friheten som ger kraft.
Bild: Yellowtrace
Sandy Scores 